I flera sammanhang hör man ”..när det blir som vanligt igen”. Men vad är normalt? Vad är vanligt? Kanske att den hemska pandemin, får oss att göra nya val i livet, ändra värderingar om vad som är viktigt? Kommer det kännas naturligt att säga hej med en kram i framtiden? Vad post-corona innebär, vet ingen, men det kommer vara annorlunda. Så den omställning vi gör nu till mans, i företagen och i organisationer, kommer inte kunna vara för att klara enbart den akuta och besvärliga situation vi lever i nu, utan måste omfatta en omställning till ett liv med nya förhållningssätt.
Vid 11:e september, var det en högre militär (minns tyvärr inte vem det var) i USA, som i ett tal sa: ”I’m sorry to tell you, your luck is over”, och han menade att vi varit förskonade från terrorism på nära håll, men nu finns den här att förhålla sig till. Kan det vara likadant med pandemi? I modern tid har vi i vår del av världen, inte nämnvärt behövt ändra våra levnadsvanor på grund av smittorisker. Kanske att vi har aktat oss för fågelinfluensa, sars och ebola på vårt eget sätt, men inte gjort en större omställning.
Men kanske att vi nu lär oss att förebygga smittspridning, att handtvättning blir en tydligare vana, att stanna hemma när man är sjuk, att ”hosta” faktiskt kan vara farligt. Kanske att vi välja våra resmål på annat sätt och uppskattar det som finns nära?
Kanske att det blir vanligt att hålla avstånd? Jag vill gärna säga fysisk distans inte social distans. För visst ska vi vara sociala, men hålla fysiskt avstånd. Det går utmärkt att vara social via sociala medier, telefon och med hjälp av digitala lösningar. För att inte träffa människor, att inte vara social, kan också vara ett hälsoproblem. Vi behöver kontakt med släkt, vänner, kollegor och medmänniskor, men absolut fysisk distans för att hindra smittspridning.
Vad är vanligt? Ja, det nya vanliga, det nya normala. Kairos Future som är duktiga på framtidsspaning och strategier, pratar om ”Det nya normala” i sin rapport om olika scenarior för Sveriges besöksnäring. Och vad det är, vet vi inte förrän efteråt. När det är annorlunda och när vi säger, ”tänk hur det var innan Corona”.
Christina Thorstensson 