Å, jag måste skriva lite om samverkan tänker jag! Och skriver inlägget nedan. Men så slår det mej, att det känns lite bekant, jodå, för redan några månader sedan skrev jag om samverkan. Så det är väl så, av det som hjärtat är fullt -pratar munnen gärna (eller skriver inlägg)
Så med denna inledning, blir det ännu en gång ett inlägg om samverkan!
Genom åren har jag träffat många olika kommuner och regioner där det jobbar massor av kompetenta specialister. Ibland är det någon som får lite extra resurser för att jobba med en utvecklingsfråga. Och kanske att man tar in en konsult, som till exempel mej. Utvecklingsfrågorna kan vara stora och svåra eller är bara ett behov av en ny liten nyans eller justering. Men det är så ofta som svaret är ”öka samverkan”!
Lika vanligt är det för besöksnäringen (kanske inte lika vanligt bland andra företag) att det finns behov av ökad samverkan. Och det låter ju så lätt! Men oj så många hinder det finns på vägen.
För samverkan är inte så lätt. Specialisterna har inte haft uppdraget att hitta lösningen utanför sin egen organisation/förvaltning – kan också kallas för stuprör. Så man jobbar på i sitt stuprör tills det kommer lite extra resurser som påvisar att svaret kanske fanns i stupröret bredvid. Det låter ju så lätt, men i våra slimmade organisationer med specialister som har ett specifikt uppdrag, finns det allt för sällan ett uppdrag att samverka.
Inte heller för de drivande entreprenörerna inom besöksnäring är det lätt. De behöver också samverka, de delar ju ofta samma kund. Så då pratas det om att skapa mötesplatser för att hitta gemensamma beröringspunkter. Men inte mötesplatserna gör sig självt, det saknas drivkrafter, tid och resurser hos företagen för att skapa dem.
Så samverkan är inte lätt, men är så värdefullt! Det behövs lite nyfikenhet vad andra gör och en liten eftertanke på vem som jag vinner på att samverka med. Eller är det egentligen lätt?
Christina Thorstensson 